Lördag 8/10 - Sörmlands ultramarathon (SUM)
Jahapp, då var man då till sist av med ultraoskulden. Har sett fram mot detta i bra lång tid, att ha möjlighet att få testa på att springa lite längre. Självklart hade jag också satt upp ett tidsmål, vilket skulle visa sig vara rätt godtyckligt såhär i efterhand.
Allting funkade bra innan loppet, hade till och med köpt nytt vätskebälte med lite större flaskor än i mitt gamla. Var lite blandat nervös och förväntansfull, precis som det skulle vara alltså. Starten gick och jag kom iväg rätt bra, sprang i början med en klubbkompis som hade ungefär samma mål som mig, vi är ungefär lika snabba på kortare distanser men han har betydligt mer erfarenhet av längre distanser än mig. Kom i vilket fall iväg rätt bra, behaglig löpning på motionsspår och stigar den första milen, den gick på ungefär 48 min i stort sett enligt planen. Sen där någonstans så började den riktiga löpningen när sörmlandsleden tog av från grusvägarna och försvann in i skogen. Rötter, hala berghällar, smala stigar och träskmarker. Och jag som inte är en terränglöpare... Tempot dog rätt av och andra milen gick på strax över 52, ändå helt ok i och med att jag försökte hålla ner ansträningsgraden.
Efter två mil ungefär började jag ändå känna mig sliten. Öm i höger lår och stel i magmusklerna och det kändes som att loppet var oändligt långt. Ingen publik heller, och bara då och då blev jag omsprungen av någon som disponerade loppet lite bättre än mig. Höll ändå ihop ok, tredje milen var betydligt mer lättlöpt på bra stigar och den gick på 50 blankt ungefär. Terränglöpningen slet hårdare än vad jag trodde, och när fjärde milen började med en bra bit på ojämna grusvägar och ut på asfalt senare, så var jag ordentligt sliten. Började gå då och då och tempot droppade ordentligt.
Efter tre oändliga asfaltskilometer kom en vätskekontroll när det var dags att dyka in i skogen igen, och då var det väldigt nära att jag hoppade av. Hade dock druckit bra hittills och kände mig ändå vid gott mod, så trots att jag stapplade och knappt kunde gå med styrfart, på uruselt underlag bestående av golfbollsstora stenar, så fortsatte jag. Här släppte jag alla tankar på att komma i mål på någon speciell tid och det enda målet var att klara mig i mål. Varvade gång med lätt löpning, höll på att svimma och trilla in i skogen ett par gånger och mådde ordentligt illa. Kramp i hela kroppen och en oändlig längtan efter att kunna springa igen.
Sen hände det mest märkliga jag varit med om i träningsväg. Efter ett par kilometer av stapplande och försök till löpsteg så helt plötsligt så kunde jag jogga. Oändligt långsamt, men benen bar igen. Den känslan var helt sjuk - vilken lycka att bara kunna ta sig fram joggandes, det måste varit en rejäl adrenalincocktail av något slag. Från 35 och in i mål så hade jag en molande lågintensiv kramp/smärta/vfsh i hela kroppen, men jag kunde ändå springa! Km 30-40 gick ändå på 1:08, sen låg jag på dryga 5:30-tempo på de mer lättsprungna partierna. Fortfarande var det alltså skogslöpning över stock och sten, kan säga att mina höftböjare har fått rätt sig en rejäl genomkörare...
I vilket fall - jag plockade till och med flera placeringar den sista milen och på den sista slingan på motionspår så kunde jag löpa relativt obehindrat i typ 4:50-fart. Osannolikt, om någon skulle frågat vid 33 km. Sen var jag förstås helt förstörd efter målgång, mest av stelhet och någon form av eufori att ha kommit i mål, även om jag blev slagen av min utmanare med dryga halvtimmen. Lite ovanligt att helt och hållet ge blanka fan i placeringar och sånt, det kändes konstigt att helt ärligt inte bry sig alls.
Kunde jag ha gjort något annorlunda då? Nja, skulle nog ha öppnat lugnare, men tror ändå inte jag skulle kunnat vara i närheten av 4:00. Banan var betydligt mer svårlöpt än jag någonsin kunde tro, och jag är ju dessutom ganska dåligt förberedd på att vara ute och springa i fyra timmar. Längsta passet den senaste månaden är väl LL och det var ju knappt halva tiden. Nu ska jag fundera på om det ska bli något mer ultraförsök, och hur jag ska lägga upp rehab/träning den kommande tiden. Ett sjukt kul och väldigt intressant lopp/upplevelse var det i alla fall, och en mycket vacker bana dessutom (även om banan bara var dryga 48 km).
Statistik:
48,1 km (ungefär) @
5:33 min/km, puls
162/184 bpm, tid
4:27:07 (preliminär). Placering typ 30 nånting.
Citat:
Ursprungligen postat av SiSenior
Mycket imponerande att bara ta sig runt. Bra gjort!
|
Tack! Se ovan för lopproman
Citat:
Ursprungligen postat av Everest
Grattis! Det är ju väldigt svårt att sätta upp en måltid för en så pass lång distans, likadant när jag körde järnmannen, hade bara en hum om vad som väntade 
Läge att våga vila nu då med tanke på skadorna! |
Tackar, du har så himla rätt! Mycket lättare att sätta upp måltider på millopp
Ja, nu blir det nog en del vila. Det sjuka är att nu idag så känner jag ingenting specifikt i mina skador, bara en allmän matthet i hela kroppen. I den bästa av världar så försvinner alla skador när mattheten försvinner